Idag var jag hos en kund som jag har haft länge och tycker mycket om. Men deras underbara hund är nu äldre och börjar få symptom på detta av olika slag.

Jag vill såklart hjälpa så gott jag kan för att underlätta för ägarna i den process de står inför.

Vi pratade en stund om veterinärbesök, tankar och funderingar som kommer efter veterinärbesöken och tankar som kommer då och då för att sin älskade vän är i ett slutskede av sitt liv.

Jag berättade om mina erfarenheter, andras erfarenheter, och att det är viktigt att man känner att man samlar mod och hämtar information för att ta flera viktiga beslut i hundens slutskede i livet.

Ett slutskede som jag benämner här menar jag kan pågå flera år till några veckor. Man vet inte. Man kan bara spekulera och fundera på olika faktorer som spelar in.

Detta är en svår process för de allra flesta hundägare. Och med svåra situationer kan det vara väldigt skönt att ha ett bollplank som inte dömmer. Bolla sina tankar och frågor med någon som är utomstående.

Jag har gjort detta vid flera tillfällen med kunder till mig på Hundtjänster. Detta är inget som tynger mig. Jag gör det för hundens och för ägarens skull av hela mitt hjärta.

I mina tidigare jobb som Leg. arbetsterapeut och som vårdbiträde i hemtjänst har jag vid många tillfällen suttit bredvid en människas sista stund i livet. Jag har mött många anhöriga till äldre som ligger inför döden, både de som mått väldigt dåligt, och de som varit sk palliativa under längre tid. Och min erfarenhet är att det tär på många olika sätt.

Jag ser mina samtal med dessa hundägare som de viktigaste samtalen jag kan ha i mitt arbete med hundar och dess ägare.